New Delhi 24 september 2024

Heeeej Ann!

Slängde mig direkt in i äventyret. ”Gå inte ut ensam när det blivit mörkt” var tydligen inget som jag förstod….

Omringad av 10 skällande hundar efter att nyligen läst boken Shantaram där huvudpersonen blev attackerad av hundar fick mig däremot att tänka efter. Med en vakt i sällskap fick jag iaf till slut tag på lite street food. Kanske borde krupit ner i sängen istället. Klockan hade ju ändå passerat midnatt. 

Som sagt - nu är jag i Indien. Sist jag skrev var det april och min resa var fortfarande bara en dröm. Sen swishade en sommar förbi och helt plötsligt stod man där med panik inför packning och överlämning av jobb osv. Tänk att det där med att packa alltid ska vara så tråkigt, trots att jag älskar att resa.

Hur som helst, men två tunga väskor och en snäll granne for jag tidigt i måndags morse mot flygplatsen. Östersund - Stockholm var första sträckan. Sedan dryga 5 timmars väntan på Arlanda som fördrevs med lunch tillsammans med en vän och sedan några telefonsamtal för att stöka undan några saker innan jag lämnade landet. Strax efter kl 16 bar det iväg mot Doha och slutligen New Delhi där jag anlände på tisdag morgon. Allt gick bra och både väskor och min rullstol kom fram, även om jag hann bli lite orolig en stund.

När jag mellanlandade i Doha så fick jag aldrig min rullstol. Istället blev jag rundkörd i något stort åbäke som bara hade små hjul. Jag kunde alltså inte köra den själv. Sådant tär på mig. Låter kanske fånigt, men att mista friheten att gå som man vill och istället bli utlämnad till någon annan. Ja, tur det inte var så lång väntan i Doha. Hur som helst - att jag inte fick min rullstol vid gaten i Doha fick mig också att börja fundera på vart den tagit vägen. När jag sedan i New Delhi fick båda mina väskor, men inte stolen, så snurrade tankarna igång. Du förstår lyckan jag kände när assistans-killen till slut kom med min stol. 

Efter att ha skaffat ett indiskt sim kort och några indiska sedlar tog sedan den förbokade taxin mig till hotellet. Det var inte bara att köra in vid entrén, nej bilen kollades noga igenom efter bomber innan vi fick köra in på området. 

Väl på rummet så slängde jag mig i sängen utan att göra något annat först. Så skönt att få ligga i en säng och sova. De senaste tre nätterna har det varit lite tveksamt med sådant. En dusch och lite annat smått och gott och klockan var sedan efter midnatt. Det var då jag bestämde mig för att jag ville äta något.

Tog mig ner till receptionen, men hittade inget ätbart. Mindes från taxiresan hit att det inte var så långt till en gata som jag gissade hade affärer så en liten kort promenad borde väl funka.

Allt var lugnt och stilla. Det var varmt och väldigt fuktigt och luktade smått av sopor. Lite längre fram såg jag en hund ligga på vägen. När jag närmade mig så började den skälla. Inte så konstigt, han undrade säkert vad jag var för en konstigt typ. Jag ignorerade och tog mig vidare, men ganska snart dök det upp en hund till, och en till…. till slut hörde jag skällande hundar överallt och jag hade nog 10 stora skällande hundar som omringade mig. De visade inte tänder, men det kändes ändå olustigt och så hungrig var jag ju inte.

Jag vände om mot hotellet igen och hoppades att de inte skulle känna min rädsla. Strax dök det upp en vakt som motade iväg dem. Sen kom några vakter till (eller jag vet inte vad de var) Jag berättade iaf att jag ville ha något att äta. Så det slutade med att en av vakterna följde mig. Han pratade just ingen engelska, men tog sin roll som ”livvakt” på största allvar.

En kort promenad och sedan myllrade gatan av människor. Det var nog bara jag som var turist…. Min ”livvakt” frågade vad jag ville äta. Hur skulle jag veta det? Även om menyn stod på engelska så visste jag ju inte vad det var. Och när man är kort som jag så är det inte lätt att ta sig fram till den höga disken, få kontakt eller höra vad de säger.

Efter bara en kort tid kom en ung flicka fram och frågade om jag ville ha hjälp. Hon beställde något åt mig (smakade som chili con carne med några friterade bröd). När maten sedan kom så var det ingen som ville ha betalt. Och då jag inte lyckats växla till mig några mindre sedlar så tackade jag bara och tog mig åter till mitt rum där jag åt maten.

Väl åter till hotellet så hade jag tre personer som såg till att jag säkert kom in på mitt rum. De försökte förklara att jag nästa gång bara kunde ringa ”0” och beställa room service, men vad hade jag då haft att berätta för dig, hahaha. Ska försöka lugna dig och andra genom att säga att jag inte kommer att göra om något sådant igen. Vi får se om jag kan hålla löftet.

Nej nu väntar sängen.