Ranakpur 2 oktober 2024

Hej! Eller ska jag kanske säga Namaste 🙏
Jag vet inte vart jag ska börja. Det har gått över en vecka sedan jag skrev till dig, men det känns som flera månader. När jag kommer hem måste vi ses så jag kan berätta mera. Skulle jag skriva ner allt så skulle mitt brev bli tjockt som en bok.

Efter min första natt så gjorde jag ett nytt försök till en promenad i omgivningarna. Denna gång låg hundarna stilla och flämtade i värmen och var inte alls intresserade av mig. Jag passerade matstället, som nu under förmiddagstid var betydligt stillsammare än vid mitt nattliga besök. Jag sick-sackade mig fram mellan sopor och stora hål i gatan. Jag lyssnade, luktade och kände in atmosfären. Kom strax fram till en större gata och började spana in om det kunde gå att ta sig över. Hann inte stanna till särskilt länge förrän en man kom fram till mig och erbjöd sin hjälp.

Min tanke var att sätta mig någonstans, äta något till frukost och bara studera staden och människorna. Men ensamhet verkar inte existera här. Istället så pratar man med varandra, bjuder på masala chai eller erbjuder en flaska vatten. Trots ett hektiskt liv så känns ingen stressad.

Åter till den hjälpsamma mannen, Naresh. Då jag redan hemma gjort ett medvetet val att släppa all planering för att istället se vart livet skulle föra mig, så lät jag Naresh visa mig Delhi. Vi åt mat på någon liten bakgata, irrade runt bland gatuförsäljare, tittade på vackra tyger hos en sömmerska och i hennes butik Vidanta. Vi åkte metron och hann med en galen färd med Ravi och hans rickshaw. Vi besökte Askhardham templet, väldigt vackert utsmyckat (och med kameraförbud) och vi hamnade även på en resebyrå.

När vi lämnat resebyrån så hade Amit, killen på byrån, sålt en 2 veckors rundtur i Rajasthan till mig. Jaha, där ser man. Så långt ifrån vad jag hade tänkt, men det kommer nog bli bra. Bäst ta sig åter till hotellrummet för att packa. Fick vänligt nog tillåtelse att lämna en av mina resväskor på resebyråns kontor.

Strax efter kl 6 morgonen därpå kom Raj, min taxichaufför och följeslagare för de kommande veckorna, och hämtade upp mig. Dagens mål var Jaipur, 3 nätter sedan vidare mot Jodhpur, 2 nätter och just nu befinner vi oss i Ranakpur, en liten by vid foten av bergskedjan Aravalli.
Det har varit tempel, fort, museum, mattillverkare, juvelerare, kryddbutiker, marknader, men framförallt så många möten med människor. Ann - det finns så många berättelser kring varje händelse och kring varje möte. Som tex när vi åt hämtmat i kryddbutiken… Vi bara måste ses så jag får berätta om allt.
Tillbaka till Ranakpur. Idag har jag tagit en paus från allt turistande. AC i bil och på hotellrum är underbart, men värmen får mig ändå att längta efter att få bada. På kort varsel så ordnade Amit, du vet killen på resebyrån, ett fint hotell här i Ranakpur. Så tacksam! Njuter vid poolen och försöker samtidigt samla alla mina intryck och händelser. Jag tror det var en välbehövlig paus.
Ja men hur går det då? Jag menar det där med tillgänglighet, toaletter och magsjuka. So far so good. Man får tacksamt ta emot hjälp. Finns det ramp så är den brant. Många butiker har trappor, men helt plötsligt dyker det upp frivilliga(?) bärare. Metron hade rullstolsskyltar, men med hänglås på grindarna så tog det en stund att hitta någon med nyckel.
Och än så länge har jag hittat toaletter med stol. Dvs inte bara det traditionella hålet i golvet. Och magen har klarat sig bra. Den rumlade oroväckande vid ett tillfälle och jag kände att nu var nog en bra tid att ta sig till hotellrummet. Naturligtvis var det också då som jag för första gången skulle krångla mig upp i en rickshaw. Kanske inte det bästa tillfället. Men jag hann till rummet i tid.

Att resa runt med en egen chaufför är ju knappast något som jag är van vid, men jag tror faktiskt att det i detta fall var väldigt bra. Raj vet vilken hjälp jag behöver och han vet när jag klarar mig bäst själv. Han sköter allt snack med personal på hotell, museum osv. Han vet vart det är bra att stanna för att äta mat och vart de har rena toaletter. Så trots allt var det nog bra investerade pengar.

Nej nu måste jag sluta för nu ska vi tydligen ut på safari 😃

Jag hör av mig igen om en vecka!
//Kristina